Idag fick vi sova...

Det är typiskt idag när det är måndag, så sov Iza så sött så sött. Hade inte brytt mig om att ställa klockan i och med att hon har väckt mig mellan halv 5 och 5 både lördag och söndag. Idag vaknade jag av mig själv 10 över 6 och Iza hade inte en tanke på att stiga upp.... Varför är det så???

Hur som helst, jag kom upp i tid i alla fall. Körde ner till bilverkstan i Gällivare för att höra om Janne kunde titta på bilen. Den skramlar fruktansvärt i bakdelen (under någonstans). Janne lovade mig att titta på den senare under dagen, så han kunde beställa hem delar, och lovade att jag skulle få den repad den här veckan (ska ju till Boden på söndag). Jag tänkte ta en taxi upp till jobbet, men i dörren mötte jag skolan vaktmästare, så jag fick skjuts till jobbet. Men var naturligtvis tvungen att gå hem på lunchen och det tar faktiskt 20 minuter av lunchen att gå fram och tillbaka, och det har jag inte tid med i vanliga fall. Det fick bli långlunch idag. 1,5 tim tog jag så att hundarna fick vara ute ordentligt och slippa vara ensamma.

På förmiddagen hade vi brandövning på jobbet. Mitt jobb i en sådan situation är att med hjälp av klasslistor och personallistor pricka av alla på uppsamlingsplatsen och rapportera till brandbefälet. Det gick riktigt bra förutom att en person saknades och det missade jag att rapportera. (Men lite svinn får det väl vara) Det var en vuxen person och då får de väl se till att ta sig ut själva om det brinner... nu visade det sig att denna person var hemma och hade inte meddelat frånvaro till mig.

Efter jobbet fick jag skjuts ner till bilverkstan och där fick jag en vinstlott. Det vara bara ljuddämparen som hade fläkts upp lite, och det var jättelätt för Janne att fixa, så det var redan gjort, och det kostade ingenting. Våran bilreparatör är en pärla.

Såg på Marias blogg idag att Donna brutit benet. Trist för dem. Men tur i oturen, så behövde det inte opereras utan det låg fint och efter 6 veckor i gips, så ska hon bli helt återställd. Och då är ju faktiskt hela agilitysäsongen kvar...

Just nu springer jag mellan tvättstugan och datorn, men ska snart iväg och träna. Vi måste träna mer på att stå snyggt och att springa snyggt. Men, men man får inte ha för höga krav på Iza, måste komma ihåg att hon är bara 5,5 månader.