Agilitykurs

I kväll har vi varit på kurs... vi fick köra den banan som vi hade på KM:et i helgen. Jag är supernöjd med min lilla loppa, mindre nöjd med min egen insats. Iza hade full koncentration, men inte jag..... för första gången i historien så glömde jag bort banan, den bana som jag stått och dömt 28 hundar i för bara två dagar sedan.....

Nää, nu måste vi sätta igång med gungan. Den är en akilleshäl just nu. Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Någon som har något tips.... hon vägrar över huvud taget att gå i närheten av den. Inte något godis i världen kan få henne upp på den.... Får nog prova med att lägga ner den på marken och sedan höja liiiite, liiite åt gången. Jag tar tacksamt emot tips.

En positiv grej till från idag.... hon går nu själv genom platten (har tidigare fått hålla upp lite).

Nu ska jag slå mej ner framför TV:n en stund och så ska jag snacka lite med min lilla kråka, han är alldelens för mycket ensam... (med TV:n som sällskap).

Äntligen helg..

Äntligen helg, och jag har ingenting inbokat förutom att jag ska döma KM:et i agility i morgon. Det känns jätteskönt. Jag behöver inte ens städa för det fixade jag i onsdags.

Det ska bli en lugn skön helg, med mycket vila och skogsprommenader.... verkligen ta vara på ledigheten. För helgerna framöver är intecknade i almanackan. Nästa lediga helg blir först i november tror jag.

Hipp Hipp Hurra!

Idag blir min lilla tjej 1 år. Det är inte klokt vad fort tiden går. Det är ju nyss jag hämtade det lilla trollet i snöyran i Gimo.

Det har varit ett fantastiskt år, vi har haft så mycket roligt tillsammans.

GRATTIS LILLA GUMMAN

Veckan och helgen som varit

Jag är lite slö med bloggandet, ja jag är lite slö över huvudtaget nu för tiden... Tycker att jag bara jobbar, rastar och aktiverar hundar. Hinner inte med mycket mer.

Men vi har i alla fall börjat på agilitykurs Iza och jag. Det är mest för att Iza ska få träna på att vara på agilityplanen tillsammans med andra hundar. Jag trodde att det skulle bli kaos, men det har fungerat jättebra. Hon kan focusera på mig och vad hon ska göra. Vi har tränat lite kombinationer och det har gått hyfsat. Det har ju inte varit så mycket agility i sommar, utan vi har ju mest varit ute i skogen.

I skogen har vi varit även denna helg. Inte så mycket eftersom det varit tävlingar på klubben och jag har hjälpt till som köksassistent. Men ett par spår har vi hunnit med i veckan. På fredag la jag och Monica ett parallellspår åt Sara och Iza. Ett rakt spår med en apport, en vinkel och en slutapport. Vi släppte på hundarna samtidigt och Iza gick så bra, gick dock lite för långt i vinkeln, men kom snabbt tillbaka och tog upp spåret igen och sedan gick det som på räls till slutapporten. På lördag la jag ett långt spår utan tvära vinklar och med 5 apporter. Hon gick riktigt bra, markerade alla apporter och var ordentligt trött när det var ca 50 meter kvar. Tittade på mig och verkade säga "Nu orkar jag inge mer", men hon fortsatte efter en liten paus och tog slutet.
Hon är min lilla stjärna...

På söndag var det strålande väder på eftermiddagen och vi gick en ordentlig skogsprommenad ute mot Nautanen. För första gången fick jag möjlighet att gömma mig för Iza. Hon brukar hålla stenkoll på var jag är när vi är ute. Men idag var det något som lockade när vi tog en liten rast. Kvickt gömde jag mig och när Iza kom till platsen där vi rastade och där Monica satt blev det lite panik i blicken på Iza "Var är matte???" Hon började spåra tillbaka, så Monica fick ropa på henne. Efter en liten stund, talade Micke om för henne att din matte är åt det här hållet, och kom och visade henne... När hon hittade mig blev det pussar och kramar. Hon lämnade mig inte ur sikte fler gånger denna dag.
Lilla Mimmi klarade av skogsprommenade ganska bra, men där det blev oländigt i skogen, så fick jag bära henne, hon får ju inte anstränga sig så mycket eftersom hon äter antibiotika just nu.

Ikväll blir det agilitykurs, ska bli kul att se vad Evve och Anna hittat på denna gång....

Veterinärbesök

Så var ännu ett veterinärbesök avklarat. Den här gången var det både Iza och Mimmi.

Mimmi har mycket tandsten och det var dags att tas bort. Det är alltid med lite bävan jag lämnar in henne för det, för första gången jag gjorde det så fick hon ett EP-anfall, och det var inte roligt att se. Men förra gången gick det bra, så jag hoppades naturligtvis att det skulle gå bra även denna gång. Malin kollade noga i Mimmis journal så hon gav samma narkosmedel som förra gången, då hon inte alls reagerat. Hon blev sövd och veterinären kollade därefter in Izas ögon, de har varit lite variga några dagar. Julia (veterinären) konstaterade att hon hade en ögoninfektion, men av lindrig art och det var inga problem att vaccinera henne. Hon fick både 1-års sprutan och första rabiesvaccinationen. Hon har nu också fått ett EU-pass. (måste nog klistra in ett foto i det).

När Iza var klar, så åkte jag iväg ut till klubben, efter att ha lämnat mitt mobilnummer till Malin. Men jag hann inte mer än få i mig en kopp kaffe där ute och kolla in anmälningarna till min valpkurs, förrän de ringde från veterinären att jag måste komma, för Mimmi hade nu vaknat och var väldigt orolig. Så jag hoppade direkt i bilen och åkte dit. Hon blev lugn när jag kom och la sig ner och sov lungt i en timme. Malin berättade att Mimmi hade fått ett litet EP-anfall, men det hade släppt ganska fort. Inga skakningar, utan hon hade bara blivit stel för en liten stund. Men det hade gått bra att få bort tandstenen, så när som lite på en framtand som var kvar när hon började vakna och de ville inte ge mer narkos till henne. Detta var definitivt sista gången som tandsten tas från Mimmi.

Nu är vi hemma igen efter en runda till apoteket, och ikväll blir det till att ta det väldigt lugnt. Mimmi får sova i lugn och ro, så är hon förhoppningsvis pigg och alert i morgon.

Så´na här dagar är inte roliga... det är så jobbigt för hundarna och då är det jobbigt för mig också. Dessutom blev jag 3000:- fattigare. Det är dags att göra uppror mot att det tas ut moms på djursjukvård och att det är fantasipriser på alla åtgärder.

Nu ska jag ta och käka lite och sedan vila med Mimmi, jaa Iza får också vara med.

Nu är helgen nästan slut...

Jaa då är det söndagskväll och dags att summera helgen... Det har varit både positivt och negativt.

I lördags hade vi en jätteskön dag i skogen. Vi var ut mot Nautanen och la spår. Eller rättare sagt skulle vi träna på spårupptag. Iza har aldrig gjort det tidigare, utan alltid blivit påvisad ett spår med ett tydligt avstamp. Nu la jag ett spår som gick i stora halvcirklar genom en tänkt mittstig. La en apport längst ut i cirkeln, gick sedan i en båge över den tänkta mittstigen, en båge på andra sidan och en apport längst ut på den bågen osv... Monika la likadana spår till Micke och Sara. När spåren var lagda åkte vi iväg en bit till en plats där vi kunde släppa hundarna och göra upp en härlig eld och grilla korv. Trots att det var blött i marken hittade vi tillräckligt med torr ved för att elden skulle ta sig.

Jag hittade dessutom en fin tjärstubbe, men den ville inte Monika ha på elden. Hon är lite försiktig av sig i vissa sammanhang. Nåväl, när korven var grillad och uppäten, kaffen urdrucket och mackorna slut hade över en timme rusat iväg och det var tid för spåren...

Jag var lite tveksam hur Iza skulle klara detta men det gick som en dans. Hon gick ut kanonsäkert till första apporten. Blev lite konfunderad när jag plockade ut henne på den tänkta mittstigen för att få kommandot "sök spår". Hon jobbade så fint, och när hon kom till spåret, tvekade hon inte en sekund, gick kanon med riktigt drag i linan till nästa apport. Ut på mittstigen igen och "sök spår"... fortsatte att jobba jättefint och hade inga tendenser till "bakspår" när hon hittade spåret, utan gick direkt på nästa apport. Hon är så duktig min lilla piga.

Innan Iza gick sitt spår, så gick Monica med Sara. Sara går på pencilin och Monica ville inte kräva för mycket av henne. Hon tog upp spåret fint ett par gånger, men missade ett spårupptag, och vid sista spårupptaget, så tog hon det, men släppte efter ett tag. Monica kopplade då bort linan och lät henne frispåra och så småning om så hittade hon slutet. Pappa Micke gick som vanligt på räls.... och han fick ytterligare ett uppdrag. Ett uppletande av Saras missade apport. Det fixade han så inga grejer blev kvar i skogen.

Kvällen avslutades med surströmming hos Monica. Det var jättegott och vi satte i oss en 1/2 burk med Oskars surströmmingsfiléer. Jag tror nog att det var 14-15 strömmingar som vi klämde i oss med tunnbröd, mandelpotatis, smör och lök. Mums...

Idag söndag, så vaknade jag vid 7-tiden. Det var bra väder och jag hade ingen ursäkt för att inte ställa ut Iza på inoffen som Spaniel och Retriverklubben hade. Fast jag hade ingen större lust.
Nåväl, jag packade i alla fall buren och ryggsäcken och for iväg. Vacc.kontroll mellan 8.30-9.30 och jag var väl där 5 i halv 10. Och det blev en lååååång väntan. De hade först barn med hund kl. 10 och sedan började bedömningarna med rasgrupp 10 och gick nedåt. Iza är i rasgrupp 1. Startnummer 45 av 50. Som tur var hade jag tagit med en ylletröja, och den behövdes. Det blev kallt när man var i skuggan.
Till sist var det vår tur och Iza skötte sig bra. Vek ner öronen som hon blivit tillsagd innan. Och eftersom hon var ensam i rasen blev hon naturligtvis BIR med HP och skulle tävla vidare i BIS-finalen. Eftersom utställningen var så gott som klar och vi inte fick kritiken förrän efter BIS-finalen så var det lika bra att stanna kvar. Resultatet blev att vi åkte ut ganska snabbt. Och fick en kritik som var ganska allmän. Jag fick känslan av att domaren inte kände till denna ras och att hon inte alls var insatt i rasstandarden för rasen.
Iza fick i alla fall följande kritik: Mycket bra huvud och uttryck. Tillräcklig hals (den når upp till huvudet.. min kommentar) Välvinklad både fram och bak. Bra rygg och kors. Rör sig mycket bra. Välvisad.

BIS blev en Golden Retriver.... gissa vad domaren föder upp för ras... just det Golden Retriver, så där kan hon ju naturligtvis se alla fördelar.

Jag blir mer och mer tveksam till detta med utställningar, det är nog inte riktigt min grej.

Efter utställnigen var jag upp till Egon och fick middag, och därefter körde jag ut Monicas Volvo till Nattavaara för vinterförvaring. Hos Anna-Karin fick vi fika och en trevlig pratstund. Det är alltid roligt ute hos Anna Karin, vet inte vad det beror på, men antagligen så är Anna Karin en ovanligt trevlig figur... hon gör som man säger... hade beställt sockerkaka, och naturligtvis fick vi nybakad sockerkaka med dagsfärska ägg, som hon kramat ur hönorna, mums, och inte kan vi uppföra oss heller när vi är där, vi tömmer faten helt... men det är ju så jädrans gott.

Nä nu ska jag hoppa i säng, en ny arbetsvecka väntar och agilitykurs för Iza i morgon kväll. Ska bli jätteskoj.

Vi hörs.... natti natti

Så har en vecka gått igen

Det är sällsynt med uppdateringar här på bloggen, men det beror på att veckorna är lite stressiga nu när det blir mörkt så tidigt. Man hinner inte så mycket efter jobbet.

Den här vecka har det inte varit något speciellt annat än att jag har fått bada Iza två gånger. Hon har börjat rulla sig i skit. Hon är en riktig äckelpäckel. Så nu är det stenkoll när vi är ute. Och det blir koppel där andra hundar är rastade. Det är bara i skogen hon får vara lös, och då har jag hökögon på henne, för fy farao vad det är äckligt med hundbajs eller om det är något annat bajs (törs inte ens tänka att det faktiskt kan vara människobajs).

Men nu är hon ren och fin och doftar lavendel, men hon kanske tycker att bajs luktar bättre.

Inget planerat för helgen. Har anmält Iza till inoff utställning på söndag, men jag får se om jag ställer ut henne. Det beror lite på vädret. Blir det regn så stannar vi nog hemma. Har sett i PM:et att de börjar att bedömma grupp 10 och går neråt... det innebär att vi är bland de sista eftersom Iza är i rasgrupp 1.

Om det är bra väder i morgon, så sticker vi ut i skogen och grillar lite korv och lägger något spår, men det är också väderberoende. Om det regnar så myser vi i soffan framför TV:n i stället.

Utflykt

I torsdags var jag och Monica på en liten utflykt. Monica hade inte en aning om vart vi skulle, men jag visste att hon aldrig varit efter Vägen Västerut och det är ju för mig ett välkänt och omtyckt område i vår kommun. Vi hade strålande väder hela dagen.

Det började inte så bra för efter bara 2 mil så fick vi problem. Monica är väldigt åkrädd och jag brukar försöka tänka på det och köra sakta och försiktigt. Men när man sitter och surrar så är det lätt att glömma bort sig och på Kelvarakan så hade jag en buss framför bilen som jag tänkte köra om. Inga problem trodde jag.... fri sikt och inga möten. Men när hastigheten i omkörningen kom upp i ca 110 så blev Monika fruktansvärt rädd. Hon fick nästan panik och efter omkörningen var jag tvungen att stanna bilen för att hon skulle få luft och lugna ner sig lite. Hon kraxade väldigt och jag var beredd på att vända och åka hem, men efter ett tag kunde vi fortsätta vår färd efter att jag försäkrat att jag ska köra lugnt.

Vi gjorde vårt första stopp i Aggala där hundarna fick rasa av sig vid stranden. Det blåste ganska ordentligt och gick vågor till Saras förtjusning, den hunden älskar vågor. Efter en stund fortsatte vi till Jaurekaska. Där gjorde vi ett lite längre uppehåll för förmiddagsfika. Jag hade köpt med mackor från Jeanetts cafe och hade kaffe i termosen. Det smakade förträffligt. När vi fikat beslöt vi oss för att gå över berget till forsarna. Det var väldigt brant uppför och sedan nerför på andra sidan. Man fick nästan hålla fast sig i stenar och grenar när man klättrade upp och ner.
Färden fortsatte sedan till 57:an där vi haft en stuga under många år. Det var roligt att se den igen och de nya ägarna hade gjort så fint. Lite nostalgiskt att vandra nere på stranden och kolla om min disksten var kvar osv... Gubben som Egon gjort med motorsågen var kvar, men knipholken hade ramlat ner. Synd att de nya ägarna inte satt upp den igen, för det var så roligt att titta på när de små knipungarna lämnade boet på försomrarna.

Efter nostalgitrippen i 57:an fortsatte vi färden, kollade in i Kirjaluokta, Kebnatsbryggan och i Sjöfallet gjorde vi ett uppehåll för att lufta hundarna igen. Sen åkte vi upp till Ritsem, gjorde en del stopp på vägen för att kolla in omgivningarna och för att Monica ville fotografera. Bilder från resan finns på hennes blogg.
I Ritsem åt vi bara en glass och vände sedan om för att åka ner till Sjöfallet och äta middag.
Vi fick jättegod mat ; Renfilé med rödvinssås och murkelstuvning och stekt potatis. En riktig smaklig höjdare.

När vi ätit färdigt, kände vi oss nöjda, mätta och belåtna och fortsatte vår hemfärd.
Ganska trötta kom vi hem vid 7-tiden.

Senare på kvällen så fick jag för mig att det är hög tid att klippa Mimmi. Började lite försiktigt på bröstet och halsen, men insåg att här måste hela hunden klippas. Hon var ganska tovig längst in i pälsen, även om det inte syntes, så fanns tovorna där. Nu är Mimmi väldigt duktig på att ligga och stå still när jag håller på med henne, men det tog i alla fall ett par timmar att få henne någorlunda jämnt klippt. Det var mitt i natten när vi var klara.

Det var tur att vi gjorde vår utflykt på torsdagen, för på fredag regnade det hela dan. Gjorde inte så mycket eftersom det var ganska skönt att ha en slapp-dag. På eftermiddagen/kvällen var vi ut till Nattavaara och hämtade Monicas bil. Stannade någon timme hos Anna Karin och fikade och tittade på gamla bilder.

Idag är det Iza-bad som står på schemat, det blir nog inte så mycket uteaktiviteter eftersom det inte är något vidare väder, men någon liten skogspromenad blir det väl.