Åter i vardagen

Har haft en underbar helg i Kurravaara. Jag tror inte det finns någon mysigare plats på denna jord när man har hunden med sig.
Vi kom dit på torsdag eftermiddag. Det var Anna med Freja, Lena med Disa och så jag och Iza. På fredag eftermiddag anslöt Monica med Micke och Sara och Marie Louise (hädan efter kallad pigan) med Aramis.

Torsdag kväll blev det teori och mys och jättetrevlig gemenskap. Härlig skogsprommenad med hundarna och så relativt tidigt i säng. Fredag morgon, frukost och sedan började träningspassen. Eftersom vi bara var tre stycken då så fick vi hur många 10-minuters pass som helst. Iza var helt slut vid lunch. Det blev en ordentlig vila då.

Carina lägger upp sina kurser så fantastiskt. Alla från nybörjare till elitekipage får sitt. Jag trodde ju första gången.... 10 minuter... vad är det ingenting. Men jag vill lova att det är effektiva minuter och en vovve (eller i alla fall min vovve) har inte kapacitet för mer än 10 minuters träning per gång. Och vet ni vad... något som jag inte visste tidigare... JAG HAR EN KAMPHUND.... Herre Gud som hon satt fast i snöret till bollen när vi kampade som belöning.... Från att tidigare varit en godisautomat (Carina påtalade att Iza kräver belöning i form av godis så snart hon gjort något.) Lördagens träning var helt utan godis och det gick strålande... Hon är så taggad på bollen med snöret... men det är inte bollen hon vill ha.... det är snöret och kampen med mej.... När jag kastar iväg bollen så far hon efter den i 170 knyck, men om jag inte är villig att kampa med henne om den så blir den genast oitressant... Mycket intressanta iaktagelser som jag fick påpekat för mig under dessa dagar. Och träningen har verkligen gått framåt.

Sen har vi den sociala delen där Iza också fått jättemycket träning och utvecklats enormt under dessa få dagar. Man kan inte tro att det är samma hund som åkte dit på torsdag som jag hade med mig hem på söndagkväll...

Jag tänker inte gå in på detaljer i träningen här... men det har varit så givande och jag har lärt mig så mycket och fått så många idéer om träning så nu klarar vi oss ett bra tag. Och när det tar stopp så vet jag vart jag ska ringa och fråga om det är någon kurs på gång.

Den andra delen den sociala har också varit superbra. Carina och Lasse är fantastiska som släpper in hela skocken med kursare i sitt hem. Bjuder på god och då menar jag verkligen GOD mat. Ställer upp och fixar och donar, som på söndagen när det vräkte ner så fixade Lasse snabbt ett kanonbra regnskydd invid lydnadsplanen... Kaffet klart kl 7.15 på mornarna...bara gå in och få sig en kopp, eller också så kom det ut på terrassen... Helt underbart...

JAG LOVAR DEJ CARINA VI KOMMER TILLBAKA... (om du vill förståss)