Valpkurs, analsäckar och spår

En salig blandning, men så har det senaste dygnet varit.

I går kväll hade jag första träffen med valpkursdeltagarna. Det var utan hundar och det gick väl sådär.. Tur att Åsa var med, för jag höll på att glömma att berätta att de ska ha ordentligt med godis med sig.... och utan det skulle det ju kunna bli problem. Men det verkade som om kursdeltagarna i alla fall var nöjda. Nästa gång blir på torsdag och då kommer valparna med.

När jag rastade hundarna efter kursen, så märkte jag att Iza inte riktigt var sig själv. Hon nosade och slickade sig i baken ideligen. Och när jag tänkte gå ut på appellplanen för lite hopp och lek, så hoppade hon in i bilen.... ville inte alls ut. Väl hemma så gick jag igenom henne och kollade om det var något barr eller liknande som irriterade henne, men jag såg ingen. Undersökte även analsäckarna (hon har åkt lite kana på baken ibland) men kunde inte känna något. När hon sedan började pipa och även pep i morse, så ringde jag veterinären och fick komma dit idag kl. 13.

Veterinären kunde inte heller känna något på analsäckarna först, men efter en liten stund, så sprutade det ut från dem. Det var ordentligt med gegga i dem och efter detta så är hon sig själv igen. Nu vet jag ju vad det är om hon börjar igen och då kan jag ju tömma dem själv.

Efter veterinärbesöket så kollade jag med Monica om vi skulle fara ut i skogen eftersom det var strålande väder och hon slutade kl 3, så det var ju några ljusa timmar kvar på dan. Och vilken underbar eftermiddag vi fick.

Först la vi ut troligtvis säsongens sista barmarksspår till hundarna. Det är flera veckor sedan jag lagt ett spår till Iza. Sedan tog vi en härlig promenad i skogen medan spåren fick ligga till sig.

Det var sån energi i Iza så det såg ut som hon inte sprungit lös på veckor... Full rulle och jättelycklig när hon fick med sig Sara i leken. Sara som varit sjuk, är då helt klart på bättringsvägen för hon var inte sen att anta Izas utmaningar till lek.

Spåren gick sedan bra, men oj vad Iza hade bråttom. Det var ingen hejd på henne. Hon markerade första apporten (men jag missade det) men den andra gick hon förbi. Första vinkeln gav henne också lite bekymmer p g a att hon hade så bråttom. Men hon kom tillbaka och jobbade bra och tog upp spåret igen. Andra vinkeln gick utan problem och jag fick gå med sjumilasteg för hon hade verkligen drag i linan. Slutet låg uppe i en backe och jag var helt slut när vi kom fram till slutapporten. Men Iza var bara lycklig....

Nu har jag diskat bort och plockat lite här och det är dags för sängen... ny arbetsdag i morgon. Natti Natti