Tränat fårvallning i Nattavara

Krafterna har återvänt, och jag känner mig helt frisk nu. Skönt att det inte var svininfluensa jag drabbats av utan bara en lätt variant av någont annat.

Idag har vi haft en helt underbar dag ute i Nattavaara. Jag vet inte hur man ska tacka denna underbara människa som Anna Karin är. Hon bara öppnar sitt hem och sina kunskaper och verkar som om hon har all tid i världen för gäster som bara dimper ner...


Jag hämtade upp Monica, Micke och Sara vid 11-tiden och vi for iväg. Det var hyfsat väglag (plogen hade kört före oss) men det tog nästan 1 timme att komma fram.

Väl framme, så gick vi på en rastningsprommenad med hundarna.
Därefter vallade vi en ruta så vi skulle träna uppletande. Iza som aldrig provat på detta skulle få börja. Det gick inte så bra. Hennes föremålsintresse är väl inte det allra bästa, men vi får jobba på det. Det gick hyfsat när vi använde min handske. Men grejer som vi la ut, sprang hon bara fram och nosade på ville inte alls plocka upp dem. (Det är lika som apporterna i spåret).
Nåja nu har jag i alla fall fått tips på hur jag ska träna....

Därefter så var det Saras tur och hon gjorde jättefina uppletanden (trots att Monica sa att hon är nybörjare). Pappa Micke skötte sig utmärkt och likaså Anna-Karins Dante. Jag tog ut Iza så hon fick titta på Mickes och Dantes uppletanden och hon var klart intresserad av vad de sysslade med. Tänk om det vore så enkelt att bara visa... gör så här... Men bakom Dantes fina uppletande ligger säkerligen många träningstimmar. Man blir lite avundsjuk på de fina träningsmöjligheter som dom har där ute i byn.


Efter uppletandet så var det fåren som stod på tur. Iza skulle även här få börja.
Ojoj, denna lilla hariga hund gick utan vidare in i fårfållan utan matte... Nu kan jag själv.... nu vet jag vad jag ska göra tycktes hon tänka.... jag ska äta fårskit...

Men när fåren kom i rörelse, då blev det fart på lilldamen. Hon var riktigt duktig, men blev ibland för ivrig och var nästan och tog en bit från bakbenen på fåren... Jag kopplade henne och körde i koppel och hon skötte sig riktigt fint. Nu kan ju inte jag så mycket om vallning, utan jag får lyssna på de som kan och dom sa att hon var riktigt duktig och att hon hade en stark instinkt till det hon ska göra.

Även Micke och Sara fick komma in i fårhagen i tur och ordning. Och dom var så duktiga, jobbade lugnt och metodiskt, inte lika stressigt som Iza. Riktigt duktiga båda två.


Efter detta var hundarna riktigt trötta, fick lite vatten och fick sedan sova i bilen, medan jag och Monica blev inbjudna på middag.

Vi fick hjälpa till lite, göra sallad och så skulle jag steka svampen, men det blev inte så bra.... Anna-Karin for iväg för att hämta dottern hos en kompis, och varken jag eller Monica visste hur man fick igång den jädrans spisen. Dom är så moderna på landet nu för tiden så det var en massa symboler på ovansidan av spisen som man skulle trycka på och vi fattade nada. Kan dom inte ha vedspis på landet, den förstår jag mig på i alla fall. Nåväl, Anna Karin kom tillbaka och slog på spisen så vi fick våran middag till slut. Och vilken middag sen. Älgstek, älgtunga, potatis, sås, svamp och sallad. Vi åt så vi höll på att spricka.


Efter detta önskade både jag och Monica att vi hade en liten stuga i Nattavaara, men det var bara att packa in oss i bilen igen och äntra vägen mot Gällivare.


Nu är jag så där skönt trött, och Iza har jag inte sett skymten av sedan vi kom hem. Jag tror hon ligger raklång på sängen....


Ha det... vi hörs