Utflykt

I torsdags var jag och Monica på en liten utflykt. Monica hade inte en aning om vart vi skulle, men jag visste att hon aldrig varit efter Vägen Västerut och det är ju för mig ett välkänt och omtyckt område i vår kommun. Vi hade strålande väder hela dagen.

Det började inte så bra för efter bara 2 mil så fick vi problem. Monica är väldigt åkrädd och jag brukar försöka tänka på det och köra sakta och försiktigt. Men när man sitter och surrar så är det lätt att glömma bort sig och på Kelvarakan så hade jag en buss framför bilen som jag tänkte köra om. Inga problem trodde jag.... fri sikt och inga möten. Men när hastigheten i omkörningen kom upp i ca 110 så blev Monika fruktansvärt rädd. Hon fick nästan panik och efter omkörningen var jag tvungen att stanna bilen för att hon skulle få luft och lugna ner sig lite. Hon kraxade väldigt och jag var beredd på att vända och åka hem, men efter ett tag kunde vi fortsätta vår färd efter att jag försäkrat att jag ska köra lugnt.

Vi gjorde vårt första stopp i Aggala där hundarna fick rasa av sig vid stranden. Det blåste ganska ordentligt och gick vågor till Saras förtjusning, den hunden älskar vågor. Efter en stund fortsatte vi till Jaurekaska. Där gjorde vi ett lite längre uppehåll för förmiddagsfika. Jag hade köpt med mackor från Jeanetts cafe och hade kaffe i termosen. Det smakade förträffligt. När vi fikat beslöt vi oss för att gå över berget till forsarna. Det var väldigt brant uppför och sedan nerför på andra sidan. Man fick nästan hålla fast sig i stenar och grenar när man klättrade upp och ner.
Färden fortsatte sedan till 57:an där vi haft en stuga under många år. Det var roligt att se den igen och de nya ägarna hade gjort så fint. Lite nostalgiskt att vandra nere på stranden och kolla om min disksten var kvar osv... Gubben som Egon gjort med motorsågen var kvar, men knipholken hade ramlat ner. Synd att de nya ägarna inte satt upp den igen, för det var så roligt att titta på när de små knipungarna lämnade boet på försomrarna.

Efter nostalgitrippen i 57:an fortsatte vi färden, kollade in i Kirjaluokta, Kebnatsbryggan och i Sjöfallet gjorde vi ett uppehåll för att lufta hundarna igen. Sen åkte vi upp till Ritsem, gjorde en del stopp på vägen för att kolla in omgivningarna och för att Monica ville fotografera. Bilder från resan finns på hennes blogg.
I Ritsem åt vi bara en glass och vände sedan om för att åka ner till Sjöfallet och äta middag.
Vi fick jättegod mat ; Renfilé med rödvinssås och murkelstuvning och stekt potatis. En riktig smaklig höjdare.

När vi ätit färdigt, kände vi oss nöjda, mätta och belåtna och fortsatte vår hemfärd.
Ganska trötta kom vi hem vid 7-tiden.

Senare på kvällen så fick jag för mig att det är hög tid att klippa Mimmi. Började lite försiktigt på bröstet och halsen, men insåg att här måste hela hunden klippas. Hon var ganska tovig längst in i pälsen, även om det inte syntes, så fanns tovorna där. Nu är Mimmi väldigt duktig på att ligga och stå still när jag håller på med henne, men det tog i alla fall ett par timmar att få henne någorlunda jämnt klippt. Det var mitt i natten när vi var klara.

Det var tur att vi gjorde vår utflykt på torsdagen, för på fredag regnade det hela dan. Gjorde inte så mycket eftersom det var ganska skönt att ha en slapp-dag. På eftermiddagen/kvällen var vi ut till Nattavaara och hämtade Monicas bil. Stannade någon timme hos Anna Karin och fikade och tittade på gamla bilder.

Idag är det Iza-bad som står på schemat, det blir nog inte så mycket uteaktiviteter eftersom det inte är något vidare väder, men någon liten skogspromenad blir det väl.