Nu är helgen nästan slut...

Jaa då är det söndagskväll och dags att summera helgen... Det har varit både positivt och negativt.

I lördags hade vi en jätteskön dag i skogen. Vi var ut mot Nautanen och la spår. Eller rättare sagt skulle vi träna på spårupptag. Iza har aldrig gjort det tidigare, utan alltid blivit påvisad ett spår med ett tydligt avstamp. Nu la jag ett spår som gick i stora halvcirklar genom en tänkt mittstig. La en apport längst ut i cirkeln, gick sedan i en båge över den tänkta mittstigen, en båge på andra sidan och en apport längst ut på den bågen osv... Monika la likadana spår till Micke och Sara. När spåren var lagda åkte vi iväg en bit till en plats där vi kunde släppa hundarna och göra upp en härlig eld och grilla korv. Trots att det var blött i marken hittade vi tillräckligt med torr ved för att elden skulle ta sig.

Jag hittade dessutom en fin tjärstubbe, men den ville inte Monika ha på elden. Hon är lite försiktig av sig i vissa sammanhang. Nåväl, när korven var grillad och uppäten, kaffen urdrucket och mackorna slut hade över en timme rusat iväg och det var tid för spåren...

Jag var lite tveksam hur Iza skulle klara detta men det gick som en dans. Hon gick ut kanonsäkert till första apporten. Blev lite konfunderad när jag plockade ut henne på den tänkta mittstigen för att få kommandot "sök spår". Hon jobbade så fint, och när hon kom till spåret, tvekade hon inte en sekund, gick kanon med riktigt drag i linan till nästa apport. Ut på mittstigen igen och "sök spår"... fortsatte att jobba jättefint och hade inga tendenser till "bakspår" när hon hittade spåret, utan gick direkt på nästa apport. Hon är så duktig min lilla piga.

Innan Iza gick sitt spår, så gick Monica med Sara. Sara går på pencilin och Monica ville inte kräva för mycket av henne. Hon tog upp spåret fint ett par gånger, men missade ett spårupptag, och vid sista spårupptaget, så tog hon det, men släppte efter ett tag. Monica kopplade då bort linan och lät henne frispåra och så småning om så hittade hon slutet. Pappa Micke gick som vanligt på räls.... och han fick ytterligare ett uppdrag. Ett uppletande av Saras missade apport. Det fixade han så inga grejer blev kvar i skogen.

Kvällen avslutades med surströmming hos Monica. Det var jättegott och vi satte i oss en 1/2 burk med Oskars surströmmingsfiléer. Jag tror nog att det var 14-15 strömmingar som vi klämde i oss med tunnbröd, mandelpotatis, smör och lök. Mums...

Idag söndag, så vaknade jag vid 7-tiden. Det var bra väder och jag hade ingen ursäkt för att inte ställa ut Iza på inoffen som Spaniel och Retriverklubben hade. Fast jag hade ingen större lust.
Nåväl, jag packade i alla fall buren och ryggsäcken och for iväg. Vacc.kontroll mellan 8.30-9.30 och jag var väl där 5 i halv 10. Och det blev en lååååång väntan. De hade först barn med hund kl. 10 och sedan började bedömningarna med rasgrupp 10 och gick nedåt. Iza är i rasgrupp 1. Startnummer 45 av 50. Som tur var hade jag tagit med en ylletröja, och den behövdes. Det blev kallt när man var i skuggan.
Till sist var det vår tur och Iza skötte sig bra. Vek ner öronen som hon blivit tillsagd innan. Och eftersom hon var ensam i rasen blev hon naturligtvis BIR med HP och skulle tävla vidare i BIS-finalen. Eftersom utställningen var så gott som klar och vi inte fick kritiken förrän efter BIS-finalen så var det lika bra att stanna kvar. Resultatet blev att vi åkte ut ganska snabbt. Och fick en kritik som var ganska allmän. Jag fick känslan av att domaren inte kände till denna ras och att hon inte alls var insatt i rasstandarden för rasen.
Iza fick i alla fall följande kritik: Mycket bra huvud och uttryck. Tillräcklig hals (den når upp till huvudet.. min kommentar) Välvinklad både fram och bak. Bra rygg och kors. Rör sig mycket bra. Välvisad.

BIS blev en Golden Retriver.... gissa vad domaren föder upp för ras... just det Golden Retriver, så där kan hon ju naturligtvis se alla fördelar.

Jag blir mer och mer tveksam till detta med utställningar, det är nog inte riktigt min grej.

Efter utställnigen var jag upp till Egon och fick middag, och därefter körde jag ut Monicas Volvo till Nattavaara för vinterförvaring. Hos Anna-Karin fick vi fika och en trevlig pratstund. Det är alltid roligt ute hos Anna Karin, vet inte vad det beror på, men antagligen så är Anna Karin en ovanligt trevlig figur... hon gör som man säger... hade beställt sockerkaka, och naturligtvis fick vi nybakad sockerkaka med dagsfärska ägg, som hon kramat ur hönorna, mums, och inte kan vi uppföra oss heller när vi är där, vi tömmer faten helt... men det är ju så jädrans gott.

Nä nu ska jag hoppa i säng, en ny arbetsvecka väntar och agilitykurs för Iza i morgon kväll. Ska bli jätteskoj.

Vi hörs.... natti natti