På resande fot/tass

Så har Iza och jag kommit ner till mamma i Gävle. Resan har gått bra trots Izas tydliga protester på att 100 mil i bil är för långt... det blir så trist i längden.
Vi startade i går morse vid halv 7. Iza lägger sig ner direkt och sover sig ner till Töre där första stoppet blir. En promenad runt rastplatsen och sedan en snabb kopp kaffe och så in i bilen igen. Nu sitter Iza och kollar in läget, hon har väl sovit färdigt tycker hon. Allt går bra och jag stannar i Skellefteå och tankar. Köper lite godis, som jag kan smaska på efter vägen.
Kring Umeå så inser jag att jag måste söka upp någon liten skogsväg, så Iza får springa lös och springa av sig lite energi. Men det var lättare sagt än gjort,. Det pågår ÄLGJAKT i Sverige just nu. På varenda liten skogsväg så stor det stora skyltar "Älgjakt pågår". Tillslut hittade jag en skyld med "havsbad" och tänkt att där kan de väl inte jaga älg i alla fall. Hittade dit och det var en helt underbar plats. Stranden var lång och helt folktom. Där fick Iza rasa av sig, bada och ha allmänt skoj i nästan en timme. När vi skulle därifrån, så litade jag på GPS:n. Kortaste väg--
följde små skogsvägar och kom så småning om till en cykelstig... som var utmärkt som väg på GPS:en. okay tänkte jag, jag chansar på att den kommer fram till E4:an. Men jag blev mer och mer tveksam... Vägen var sämre och smalare än t o m vägen till Nautanen när den var som sämst. Men det fanns ingenstans att vända, så det var bara att fortsätta. Plötsligt så piper GPS:en ... en varning för hastighetskamera... här på cykelstigen... Då förstod jag att jag var ganska nära E4:an. och mycket riktigt, strax kom jag upp på den och se där fanns kamran.

När vi närmade oss Höga kusten-bron, så var iIza less på att åka bil och inte få någon uppmärksamhet, helt plötsligt var hon i baksätet... Jag svängde av till fiket bredvid bron, tog en liten promenad med henne och passade på att fika själv och gå på toa. När jag kom tillbaka till bilen så började jakten på "Hålet"... jag vet ju var hon brukar komma igenom. Täckte det hålet och satte in henne. Efter 1 km så var hon framme igen... stannade vid lämpligt ställe och kollade nya alternativ... slog upp buren i baksätet och satte in lilltösen där. Vilda protester i ca 15 minuter och sedan stod jag inte ut längre. Stannade, funderade och kom på en lösning... all packning vid glipan där hon slipper igenom. Buren slogs ihop, och ställdes för glipan, mina väskor framför och nu skulle hon omöjligt kunna komma åt glipan. Hennes utrymme blev naturligtvis mindre men tillräckligt för att hon skulle kunna ligga bekvämt. Det dröjde 2 km så var hon i baksätet igen. Hon hade tryckt på spaken som fäller baksätet och helt sonica promenerat in i baksäte.
När vi kom till Sundsvall så var Iza väldigt billig, kan jag lova. Hade 20 mil kvar och hade fått nog av denna katt och råtta-lek.... Nu tog jag till storsläggan... All packning packades upp längs gallret och ryggstödet så att det inte fanns en chans att hon på något sätt skulle kunna komma åt vare sig glipan mellan ryggstödet och gallret eller spaken som fäller ryggstödet. Och det FUNGERADE... hon insåg efter ca 10 minuters letande efter en väg till baksätet att nu var hon besegrad och lade sig ner och sov.
Resten av resan gick lungt och bra, och nog har jag en duktig tjej i alla fall.... klart att hon är less att åka bil, det är jag också. Men nu är vi framme och det dröjer 10 dagar innan vi ska hem igen. Då ska jag försöka komma ihåg att packa rätt från början..
Nu ska jag ägna mig lite åt min mor.... Vi hörs