En underbar helg i Saltoluokta

Lite vila på vägen upp mot fjällhedarna

Lördag, rast vid en sten som gav lite lä... underbart skönt. Det syns väl på Iza
På väg upp på fjällhedarna ovanför Saltoluokta

Micke njuter av utsikten

Underbart skönt efter en hel dag på fjället.

Dagbok från Saltoluokta:

På fredag packades bilen och vi gav oss av till Kebnadsbryggan för att ta båten över Langas och tillbringa helgen i Saltoluokta. Det var strålande väder och vindstilla.

När vi kom fram och installerat oss i vår stuga, så tog vi på hundarna dragselen och spände fast dem i expanderlinan och påbörjade en vandring upp mot Petsajaure (eller hur det nu stavas). Efter att ha gått några kilometer så vek vi av från stigen och tog en annan väg, kom fram till en ravin med nästan lodräta väggar, men det fanns en liten stig upp. Vi beslöt oss för att testa om vi skulle kunna komma upp där. Kopplade lös hundarna för att de skulle få det lite lättare att komma upp. Och det gick faktiskt att komma upp. Efter en bra stund och en riktigt jobbig klättring så var vi uppe på en stor fin fjällhed. Och det första vi såg när vi kom upp var en ren som stod och glodde nyfiket på oss, så det var bara att koppla hundarna igen. Vi gick över heden och kom fram till leden som går tillbaka till Salto så vi följde den ner. Det var ingen lätt vandring men det gick bra. Över riktiga stenbumlingar och skrevor och bäckar. Det märks verkligen att Iza är en bergshund, för hon tog sig fram lekande lätt överallt. Det var värre med matte. Men ner kom vi och efter timmarna på fjället så var det skönt att lägga sig raklång på sängen och vila benen och invänta middagen. Hundarna var också nöjda och njöt av vilan.

Att sedan få gå och sätta sig vid festdukat bord med tre rätters middag är inte fy skam. Vi njöt oss igenom hela måltiden som tog ca 2,5 timmar. Därefter blev det endast en kort kissrunda med vovvarna och sedan natti natti.



Lördagen bjöd inte på lika fint väder, lite växlande molnighet och lite blåsigt. Eftersom det blåste bestämde vi oss för att inte gå så högt upp idag. Pratade lite med Teresa (som jobbar där) om vart det var bäst att gå. Hon tipsade oss om att gå mot Björkudden och sedan upp på högsta toppen där. Vi packade vårt lunchpaket och gjorde oss klara. Började vandra mot Björkudden, men missade avtagsstigen så vi kom upp mot Kungsleden, insåg att vi gått fel, men det gjorde ingenting utan vi fortsatte en bit efter kungsleden mot Kvikkjokk och hittade en stor sten som kunde ge oss lite lä. Satt oss ner en stund för en fika, men Micke hittade en hög med skit som han rullade sig i. Han luktade inte gott. Monica hade som tur var med våtservetter så killen blev tvättad och doftade nu nyponros istället. Men vi hade ingen lust att fika, så vi gick upp på den stora fjällheden och fortsatte vår vandring en stund till. Renflockar kom och gick, de var ganska nyfikna av sig och här är de verkligen i sitt rätta element. De tar sig så smidigt och vackert fram. Det är här de ska vara och inte nere efter vägarna och i samhället.
Efter ytterligare någon timmes vandring, så satte vi oss ner och tog lunch. Det smakar underbart ute på fjället. Hundarna fick en stunds hopp och lek eller vila och vi satt och bara njöt av lunchen och utsikten.
Efter ett tag så började regnmolnen tona upp sig och vi bestämde att vi skulle påbörja vandringen hemmåt. Jag trodde nog inte att vi skulle hinna hem före regnet, så vi gick på i ganska ordentlig fart. Det är faktiskt jobbigare för benen att gå nerför än uppför. Nåväl, regnvädret vek av och kom inte över oss. Vi klarade oss helt torra.
Väl nere i stugan igen så blev det någon timmes vila både för oss och hundarna innan det var dags för middag. Idag bestod den av gravad lax på spenatbädd till förrätt, älgstek med rotgrönsaker till varmrätt och till dessert blev det en caramellbryllé med hjortron. Det smakade himelskt efter en hel dag på fjället. Vid middagen hade vi väldigt trevlig. Vid bordet satt ett par herrar från Stockholm, som var nyfikna på trakten och det var ju trevligt att vi som nästan ortsbor i alla fall kunde berätta lite om Saltoluokta och framförallt om Gällivare.
Efter middagen så blev det en liten kissrunda med jyckarna och sedan så behövde man inte vänta länge på John Blund.

Söndagmorgon: Iza väcker mig vid halv 8 och talar om att hon måste ut och kissa. Klädde på mig och gav mig ut med henne. Det regnade ordentligt och jag blev sjöblöt på den korta kissturen. Sedan regnade det till och från hela förmiddagen, så vi beslöt oss för att ta halv12-båten hem. Efter att ha ätit frukost, så packade vi ihop våra grejer, städade stugan och bar ner ryggsäckarna till brygga. Ännu var det en stund kvar innan båten skulle gå, så vi gick upp och tittade lite på kyrkkåtan. Den var verkligen mysig..

Båtresan över gick bra, hundarna var hur lugna som helst, som om de aldrig gjort annat än åkt båt över Langas hela livet.

Monica har fotograferat en hel del, närmare bestämt 139 bilder. Så fort hon lagt över de på en sticka till mig, så ska jag lägga in några utvalda här på bloggen.

Nu väntar en veckas jobb och sedan sticker jag och Iza till Gävle. Den 19 september ska vi på valpträff hos Mari utanför Gimo. Det ska bli skoj.

Vi hörs...