Nu förstår jag varför Iza har varit så bångstyrig sista tiden... hon har börjat löpa. I och för sig så var det väntat, men det är som skönt att få det bekräftat. Hon har varit så trotsig sista tiden. Hör inget, ser inget, vill inte och dessutom har hon varit väldigt obstinat mot Mimmi. Allt har varit hennes och hon har vaktat på både sina grejer och på mej. Det är inte lätt när hormonerna lever rövare i kroppen. Förhoppningsvis kommer vi in i en lugnare period efter detta. Hoppas bara hon inte blir skendräktig igen, men nu är jag beredd på att det kan bli så och förebygga med att dra ner lite på maten och motionera och aktivera mer.
I början av maj åker vi ner till Öjebyn och röntgar henne, inte för att jag tror att hon har några problem med sina höfter. Men eftersom hon ska köra agility, så är det bra att veta vilken höftstatus hon har. Dessutom är nog uppfödaren intresserad av att veta det.
Vi hörs...
1 kommentar:
Ja det händer mkt i kroppen när man är tonåring. Livet är allt annat än enkelt ibland:)
Imorgon åker vi till kiruna med Misse och jag är lite nervös, just för själva narkosen. Man är som man blev. Har inte kunnat komma och hälsa på för Per har eftermiddag denna vecka och i helgen vart det ju inte. Men hoppas att vi ses snart. Hälsa vovvarna :)
Skicka en kommentar