Jobb och hundträning

Så var man åter i vardagen. Jobbat 2 veckor snart och det har gått bra, men det blir så lite fritid... Den lilla fritid jag haft har gått åt till hundträning och allmänt slappande. Det tar på att börja jobba efter 5 veckors ledighet.

I helgen som var har vi varit ett gäng hundentusiaster som varit ute från tidiga förmiddag till sena kväll och tränat, trots regn och bara några få plusgrader. Men det har varit en givande helg.

(har knyckt detta kort från Lena Hermansen, utan att fråga, förlåt)

Iza som fick 5:a på skotten på MH:t har tränat helt oberörd på plan trots att det sköts minst 15 skott. En del av oss tränade budföring och platsliggande med skott. Ingen som helst reaktion på Iza, så att säga att hon är skotträdd är då helt fel.


Jag har ju haft lite problem med att Iza inte vill ta upp apporterna i spåret. Hon är alldelens för het på spåret och har inte alls tid att "pocka pinnar i skogen". Men nu har vi tränat in så hon snabbt tar upp apporten nästan slänger den till mig för att få fortsätta spåra. Vi har lagt apportstigar. Det innebär ett rakt spår ca 100-150 meter med apporter var 10:e meter. Jag har haft koppel på och inte lina. När vi kommit fram till apporten, så har hon inte fått gå ett steg till förrän hon tagit upp den. Vid första apporten fick vi väl stå i 5 minuter innan hon började nosa på apporten, fick ett klick och en godis, när vi sedan fortsatte att vänta, så tog hon upp den, fick ett klick och sedan godis och "sök spår" och alltså fortsätta. Vid nästa apport så fick jag stanna henne och vänta, ganska snabbt fattade hon att hon måste ta upp apporten för att få fortsätta... så fortsatte vi och vid ca 7 apporten behövde jag inte stanna henne utan hon stannade själv, tog apporten och nästan slängde den på mig.... här har du... får jag fortsätta nu?... Efter den apportstigen var jag lyrisk -Iza har plockat apporter-. Detta skulle jag träna mer på...

Sagt och gjort, i går kväll var jag och Monica ut och la apportstigar. Jag la två stigar, en med 10 meter mellan apporterna och en med ca 15 meter mellan. Full av entusiasm så satt vi igång och spåra... men min lilla loppa hade inte fattat nå´t. Jag fick stanna henne, vänta ut henne igen, och sedan klicka när hon tog upp apporten. På första spåret, så tog det säkert 8 apporter innan hon fattade att det var samma sak som gällde -ta upp apporten och visa till matte, så får du gå vidare. Nästa spår gick bättre där började hon stanna och plocka upp pinnarna vid 3:e apporten. På slutet så hade hon fått in det igen, - stanna, plocka upp, visa matte och sedan får jag fortsätta.... Vi får nog öva mer på detta.


Platsliggningen har jag fått börja om med. Så nu kör vi på bara 5-6 meter och det går bra, men jag får skynda långsamt. Hon är inte riktigt trygg när jag lämnar henne.


Nu är det en veckas jobb till, sen åker jag till Saltoluokta fredag - söndag. Det ska bli så skönt och avkopplande. Ingen träning, inget jobb, bara njuta och strosa i fjällvärlden tillsammans med bästa kompisen Iza.