Äntligen i spårskogen igen

I går kväll kom vi äntligen hem igen. Jag har varit borta två veckor och det var en vecka för mycket. Jag har längtat hem hela sista veckan. Det har nog Iza också.

Idag har vi bara tagit det lugnt. Men avslutade dagen med spår tillsammans med Monica, Micke, Sara, Pigan, Misse, Helena och Ludde. Det blev totalt 5 spår.

Först ut var Helena med Ludde. Eftersom de inte spårat tidigare, så gjorde Helena ett motivationsspår. Hon sprang och gömde sig och efter en stund, så fick Ludde spåra rätt på henne. Det gick utmärkt och han använde nosen så bra.

Sen fick Misse gå sitt spår som jag lagt ut. Det gick bra och han hittade sin slutapport, även om han inte gick direkt i spårkärnan hela tiden.

Därefter var det Saras tur, och hon gjorde ett jättefint spår, och Monica hade verkligen drag i linan.

Sen var det Izas tur. Gissa om hon var taggad. Det var Monica som lagt spåret och Iza gick ut jättefint, hon har sansat sig lite och jag har lärt mig att gå lite mer sakta med henne och inte låta henne rusa iväg. Hon hittade apporten direkt, vinkeln tog hon fint, sen började hon snurra och jag begrep inte att där hade Monica gjort en snurr och Iza löste det jättefint. Sen hade Monica hoppat tre långa steg på ett ställe, och även det löste Iza och gick sedan direkt på slutapporten. Där hade vi en ny, typ bitstock som hon verkligen kampade om. Hon som inte brukar bry sig dess mer om apporterna, men denna gillade hon. Lika så gillar hon träpinnar som apporter. Inget tjafs med leksaker i spåret inte. Ska det vara så ska det vara på riktigt tycks hon tycka.

Micke fick vänta till sist, hans spår hade Pigan lagt och det var långt och krångligt. Men Micke är en klippa i spåret. Inga problem alls för honom.

Efter detta var både folk och hundar riktigt trötta och vi avslutade kvällen med en mjukglass på kullekiosken.

Natti natti